Tears
Åhh nu är det jobbigt!
Hemskolan som barnen har får mig att må sååå dåligt att jag inte längre vet vad jag ska göra. Jag är inte utbildad till någon lärare, har inte språket och jag bara känner mig så väderlös!
Jag vet att hela hemskolaideen inte var meningen att det skulle bli såhär, men nu är det såhär och jag kände att jag var tvungen att göra någonting åt saken.
Efter en bra första helg tillsammans med lite nytt folk hade jag samlat mig och tagit beslutet att prata ut med mina värdföräldrar. Egentligen vill jag inte göra det, eftersom jag vet att varje gång jag pratar om hur jobbigt jag tycker detta här är fylls mina ögon av tårar - vilket slutade med att jag satt gråtande på mina värdföräldras säng framför dem.
Jag förklarade allting, mina känslor, hur jag upplevt allt, att jag ville komma på en lösning men visst inte hur och pratade verkligen ut med dem.
De lysnade på var jag hade och säga och vi pratade igenom allting och försökte komma på olika lösningar tillsammans. De berättade samtidigt hur nöjda de var med mig och att de verkligen inte vill att jag ska lämna dem pga detta, vilket jag inte heller vill för de är en super go familj som jag kommer bra överrens med.
Dagen efter kom min värdpappa till mig och berättade att utöver den läraren som vi har de 3 första timmarna på dagarna kommer en annan tjej att hjälpa till med skolan som känner barnen utan och innan till, vilket jag tror kan vara till stor nytta och hjälp. Dock kommer det att vara lite struligt i två veckor till innan hon kommer att börja jobba fulltid här pga sitt andra jobb, men nu har vi iallafall en lösning som vi hoppas kommer att fungara.
Jag är verkligen inte redo för att åka hem än, så jag kommer att fortsätta kämpa! =)
Hemskolan som barnen har får mig att må sååå dåligt att jag inte längre vet vad jag ska göra. Jag är inte utbildad till någon lärare, har inte språket och jag bara känner mig så väderlös!
Jag vet att hela hemskolaideen inte var meningen att det skulle bli såhär, men nu är det såhär och jag kände att jag var tvungen att göra någonting åt saken.
Efter en bra första helg tillsammans med lite nytt folk hade jag samlat mig och tagit beslutet att prata ut med mina värdföräldrar. Egentligen vill jag inte göra det, eftersom jag vet att varje gång jag pratar om hur jobbigt jag tycker detta här är fylls mina ögon av tårar - vilket slutade med att jag satt gråtande på mina värdföräldras säng framför dem.
Jag förklarade allting, mina känslor, hur jag upplevt allt, att jag ville komma på en lösning men visst inte hur och pratade verkligen ut med dem.
De lysnade på var jag hade och säga och vi pratade igenom allting och försökte komma på olika lösningar tillsammans. De berättade samtidigt hur nöjda de var med mig och att de verkligen inte vill att jag ska lämna dem pga detta, vilket jag inte heller vill för de är en super go familj som jag kommer bra överrens med.
Dagen efter kom min värdpappa till mig och berättade att utöver den läraren som vi har de 3 första timmarna på dagarna kommer en annan tjej att hjälpa till med skolan som känner barnen utan och innan till, vilket jag tror kan vara till stor nytta och hjälp. Dock kommer det att vara lite struligt i två veckor till innan hon kommer att börja jobba fulltid här pga sitt andra jobb, men nu har vi iallafall en lösning som vi hoppas kommer att fungara.
Jag är verkligen inte redo för att åka hem än, så jag kommer att fortsätta kämpa! =)
Kommentarer
Postat av: Sofia Lundh
Jag vet att det inte finns något jag direkt kan säga för att hjälpa dig. Jag vet hur förjävliga rent ut sagt dom där rackarna kan vara ibland.. Men man får försöka att för det första inte ta det personligt. För det andra tänka att de gör det bara för att testa, det kommer att gå över en vacker dag. Och för det tredje prova att typ ryta till på svenska eller något bara för att visa med rösten att man är sur och bestämd. För det är verkligen miljoner gånger svårare att argumentera på ett annat språk, när sedan dom kan det bättre blir det ännu värre...
Hoppas verkligen att du tar dig igenom detta! Jag tror på dig! :D
PUSS!
Trackback
