LA here I come
(22/9-27/9)
Idag var det dags att ge sig av till LA, men först var vi tvugna att göra lite skolarbete eftersom att vi inte skulle åka förrens på kvällen. Den goda nyheten med denna dagen var att deras stödlärare skulle komma och hjälpa till - jag skulle inte längre behöva sitta ensam och försöka förstå mig på allt, woohoow. Självklart gick det bättre idag och eftersom att barnen längtade såååå mycket efter resan underlättade det enormt och skoldagen gick helt okey.
Klockan 17.00 lämnade vi huset och tog riktningen mot flygplatsen i Seattle. När vi var framme mötte vi upp en utav min värdmammas kollegor som skulle följa med oss på resan. Allt bara flöt på och "de två värsta dagarna i mitt liv" fanns inte kvar. Min önskan om att hoppas på att allt skulle bli bättre kanske äntligen slog in.
Flygturen mot LA - OC tog nästan 2 timma och väl nere på marken igen tog vi oss till bilen som de hade hyrt. Nu var det bara att följa GPS:ens röst och hitta till "Disneyland Down Town" där vi skulle bo på Disneyland hotell.
Vi var uppdelade i två olika hotellrum, men som låg precis brevid varandra så jag fick bo tillsammans med de två äldsta tjejerna och kollegan - ett härligt tjejgäng hihi.
Eftersom vi anlände ganksa sent och skulle upp tidigt var det nästan bara att hoppa i sängen på en gång, för dagen efter väntade DINSEYLAND :D
Idag var det dags att ge sig av till LA, men först var vi tvugna att göra lite skolarbete eftersom att vi inte skulle åka förrens på kvällen. Den goda nyheten med denna dagen var att deras stödlärare skulle komma och hjälpa till - jag skulle inte längre behöva sitta ensam och försöka förstå mig på allt, woohoow. Självklart gick det bättre idag och eftersom att barnen längtade såååå mycket efter resan underlättade det enormt och skoldagen gick helt okey.
Klockan 17.00 lämnade vi huset och tog riktningen mot flygplatsen i Seattle. När vi var framme mötte vi upp en utav min värdmammas kollegor som skulle följa med oss på resan. Allt bara flöt på och "de två värsta dagarna i mitt liv" fanns inte kvar. Min önskan om att hoppas på att allt skulle bli bättre kanske äntligen slog in.
Flygturen mot LA - OC tog nästan 2 timma och väl nere på marken igen tog vi oss till bilen som de hade hyrt. Nu var det bara att följa GPS:ens röst och hitta till "Disneyland Down Town" där vi skulle bo på Disneyland hotell.
Vi var uppdelade i två olika hotellrum, men som låg precis brevid varandra så jag fick bo tillsammans med de två äldsta tjejerna och kollegan - ett härligt tjejgäng hihi.
Eftersom vi anlände ganksa sent och skulle upp tidigt var det nästan bara att hoppa i sängen på en gång, för dagen efter väntade DINSEYLAND :D
Kommentarer
Trackback
